Social isolering är ett faktum.
I nöden kan man krama träd .
Att tänka på mina barn ger mig oändlig glädje och tröst i detta förvrickade nu.
Och så tänker jag på min fd svärmor Eva som fyller 90 i november. Hon promenerar varje dag 2 timmar på förmiddagen och en timme på eftermiddagen och är aktiv på många andra vis.
Jag fick äkta päls av henne för massa år sedan och en yoga bok, hon brukar skicka kort både till födelsedagar och Jul och Påsk....En gång när jag besökte henne gav hon mig råd att krama träd i skogen. Det kändes som en ganska speciell råd då, men jag förstår det nu.
Det finns tom forskning om att folk både presterar bättre mentalt samt blir fortare frisk av olika åkommor då dem kan vistas bland träden och krama dem.
Jag har alltid njutit av skogen och de olika årstidernas speciella ljus och pörlande bäck. Naturen och motion var en motvikt till långa arbetsdagar och jourbelastning under många år.
Senaste veckornas processande handlade hos mig om att påminnas om allt det fina och häftiga jag upplevt och gjort . Det var en hel del som jag samlat i mitt mentala album.
Jag känner mig stolt, tacksam och nöjd. Jag har gjort ett bra jobb, men tyvärr för ofta på egen bekostnad.
Det som varit är borta. Förhoppningsvis växer vi.
