Det lågmälda pratet övergår till tjatter då jag alteftetsom släcker ljuset i rummet där vaktlarna spacerar fritt på den grova plankan som kopplar voljären och bordet och letar det bästa ställe att ligga på om natten.
Jag sitter kvar och lyssnar till deras konversation och känner både glädje och tacksamhet att få va del av deras liv på ett hörn .
Vi har delat hushål i 1,5 pandemiår.
De skänkt små vackra konstverk till ägg närmast varje dag och utöver det glädje, harmoni ,och närmast daglig förundran.
Att leva här och nu - de skulle ju bli 1,5 till 2 år och varje timme blir i jämförelse som en dag i mitt liv eller så …. Föreställer jag mig det , för jag bemödar mig inte att räkna.
Nyfikna blickar då jag gör något eller då de tittar ut genom köksfönstret eller står på plankan som leder upp till deras lilla övervång och tittar ut i trädgården.
Jag hoppas de lever längre till även om Hortenzia och Draken redan pensionerat sig och lägger inte längre några ägg…
Agda vilar efter att ha skapat ett ägg , hon gillar att ligga på det en stund efteråt . Hortenzia kollar läget.
Roligt att bo ihop med vaktlarna och ta hand om dem varje dag !
Ove har nu blivit Instagramstjärna och video där han spacerar på min mage visades närmast 3000 gånger på en kväll… ,ha ha …..
