Prestige handlade det aldrig om under dessa 32 år i yrket men närmast extrem slit i en tid då en generation doktorer fattades. Det var altid jobb i överskott och jag ville det bästa för var och en samt varit lojal mot arbetsplatsen.
Nästan som att jobba anonymt kändes det ofta för ledningen hade ju nog med sitt och jag gjorde ju mer än mitt. Tyvärr på bekostnad av min familj och mig själv. Alla år i hopp om att det någonsin blir bättre och mer
balans någon gång i det närmaste tiden fortsatte jag tuffa på oavsett vad kroppen skrek om Tränade å åt de nyttiga sakerna för att orka.
Ständig personalbrist , allt häftigare tempo , och under åren normalisering av kraftiga överbeläggningar , och det ständiga trollandet och nattjourer omformat mig från grunden.
De nu vuxna barn valde ett annat yrke. De var ju altid till stängningsdags på dagis och fritids . Jag blev någonslags avskräckande exempel för dem i min strävan att göra allt för mina patienter och aldrig missa något
i det organisatoriska kaos som fortsatte år efter år, fast det var olika ledning och de byttes för ofta av olika skäl.
Ja,jag vet alla kan göra och gör fel, Annat vore omänskligt.
När min far dog efter att han blev skickad hem från akutmottagning var jag ett barn. Aldrig skulle det hända någon annan bestämde jag mig då. Ja,jag har gjort ett bra jobb. Mer än så och närmast obemärkt.
Försökte behandla de sjuka som kom i min väg så som de var min anhörig.
Yrket så spännande , utvecklande och hade mening.
Där någonstans blev det obalans i massa år. Jobbet var mitt liv . Närmast.
Och jag själv jätte sjuk där för en dekad sedan och kom tillbaka igen . Fascinerad över utveckligen som vetenskapen nått.
Att jobba nätter och ständiga övertid i närmast i 30 år är inte hälsosamt
Det har funnits klokare kollegor som fördelade sina krafter med förnuft och med både mer utrymme att leva och många gånger mycket bättre lön . Det finns extrem åt alla håll.
Livet vi lever är detta här och nu.
Historia har nått att lära oss, Floskler.
Jag hade tur att välja ett meningsfullt yrke och extremt tur att få så härliga älskade barn. De är det finaste i mitt liv.
De små tingens skönhet har jag alltid kunnat förnimma och uppskattat, en balsam för hjärta och själ,