När kollegor dör i förtid...

Jag har gått ner i vikt 7 kilo på de senaste 6 veckorna. 
 
När jag startade denna blogg , ville jag  skriva med lätthet  om det lustfyllda i mitt liv,  tom inspirera till glädje. Jag har börjat så men någonstans i februari började det bli klart att corona är iget vanligt virus, och efter den 7:e mars klarade jag inte hålla mig från corona temat.
Tror det påverkar oss alla, även om man reagerar olika.
 
Jag har följt Coronakrisens utvecklingen noga, för utvecklingen av en ny sjukdom var jag trots allt det hemska intresserad av. Jag har haft kontakt med kollegor, vänner och släkt runtom i världen, läst allt jag kom åt rapporter  och forskning, hur man gjorde i de olika länderna, de olika parametrarna ,  sedan det startade och jag har frågat mig hela tiden  : Varför gör man på detta viset?  
Jag hoppas verkligen att dessa dödsciffror och människor bakom dem som mist sitt liv kommer framöver rädda liv . Om inte det så är det ytterligare en katastrof som inträffat utanför den katastrof vi är mitt i, 
 
Reber blev 62 .
Vi var kollegor och träffades första gången i akutrummet för många år sedan. Vi kom på hjärtstopplarm, han från medicin och jag från intensiven. 
Reber flyttade sedan efter ett tag men en gång  när han var i trakten hörde han av sig , vi tog lunch på en uteservering i historisk miljö och pratade om jobbet och livet.
 Jag var trött  efter att ha jobbat natt , Det blåste och var småkyligt trots att det var kring midsommar och solen sken. Jag kan se det framför mig ännu,fast det var för ett bra tag sedan , hur servetterna blåste iväg, de gråa borden, smågrus under fötterna. Rebersom satt mittemot i sina glasögon, . Glädjen  av att prata med en människa som lyssnar. förstår och uppmuntrar, den kommer jag ihåg ännu.  
 
 
Tack Reber! 
 
 
(null)
 
 
 

Kommentera inlägget här :