Jag har gått i skogen en del sedan coronautbrottet och reflekterat mera kring naturen, mitt liv , även mänskligheten som sådan.
Viruset detekerar våra svagheter som individer och samhället.
Så fort snön tinat började myrorna synas som rörig svart mössa på myrstackens topp. Som små solceller laddar de solenergi samt solar bort ev ohyra som virus eller svamp de ådragit sig under den långa vintern.
De har inte förfrusit tak vare växtdelar i myrstacken som långsamt multnat och avgett värme, och nu gäller det att utnytja den lilla tiden i solen de kan.
De städar, bygger om och vädrar sina myrstack. Drar små vita kulor av kåda som i blandning med myrsyran blir till antibioticum nere i myrgångarna.
Som barn fascinerades vi över hur stora saker myrorna orkade förflytta och vi brukade lägga en liten gren som vi slickade på först - myrorna gjorde att pinnen smakade syrligt.
De flesta myrorna krigar om sina gränser, de hjälps åt att hålla fienden på plats och använder myrsyra som dödligt vapen .
Myrorna samarbetar på olika sätt , tar värme och mat ner i stacken , matar sin drottning och avkomma....
Stark som en myra....
Jobba som en myra.... Vi människor vilar mindre och jobbar fler timmar på en arbetsdag än myror.
Mina myror brukar passera köket på våren på vägen någonstans , detta sker år efter år.
Några bor i växthuset och hjälper med vindruvsrankan, ett annat gäng mjölkar äppelträdets löss.
Så myror har både husdjur och antibiotika..och löser värmeförsörgning på ett fifigt sätt. På vilket sätt är människan överlägsen en myra?
Myrstack
